INFORMATION

Hej!

Nissan i musiken. Under våren gör jag och Lasse Mellegårdh ett musikprogram med temat Nissan. Alltså egna sånger med Nissan som inspiration. Hestra bibliotek 29/2- 2012 kl.18.00. Reftele bibliotek 8/3 - 2012 kl.19.00. Smålandsstenar bibliotek 13/3 - 2012 kl.19.00.

Det blev fällande dom för de svenska journalisterna. De fick långvariga fängelsestraff. De behöver än mer vårt stöd!.

Två svenska frilansjournalister Martin Schibbye och Johan Persson sitter i Etiopiskt fängelse. Den Etiopiska regimen anklagas för omfattande övergrepp i Ogaden provinsen. Det gäller olja och makt. Här finns Lundin Oils representerade, nu under ett annat namn. Utrikesminister Carl Bildts tidigare arbetsgivare. Här var Martin och Johan på journalistiskt uppdrag för att berätta och bevaka händelserna. Reportrar utan gränser och Journalistförbundet driver en insamling till deras hjälp. Bidrag kan sättas in på bankgiro 5567-3818. Märk talongen med Martin och Johan.

Är det något du undrar över eller någon information som du önskar i övrigt så hör av dig till mig så återkommer jag info@rustan.se

Musikhälsning Rustan Johansson







MUSIKSTATIONENS HISTORIA

Här kommer en liten historia för dig som var med då det begav sig, men framförallt tror jag att denna historia kan vara lärororik för dig som idag fundera på att att starta en musikförening. Hoppas du kan lära dig något. Vi lärde oss mycket, som vi senare hade stor nytta av i livet. Vi börjar med de artister som var hos oss, och sedan kommer historien.

Artister som besökt Musikstationen

Totte Wallin. Karlssons akustiska. Kjäll Bängtsson Band. Chimurenga. Luftgrop. Gislaved storband. Mönsterås Blues Band. Gemene män. KG 22. Ensamma hjärtan. Torsson. Blues Annika. Ormbett. Isildurs bane. Lunds jazzkapell. Försöka duger. Rolf Wikström. Hoochie Coochie Band. Onna Taas Band. Lasse Tennander. Hot and Tot. Strängt taget. Nissan Jazz Band. Ljongeld. Östen Warnerbring. Björn Afzelius. Jim Page. Missisipi Delta Blues Band. Razzia. Johnny Mars. Bröderna Hörberg. Beijerstrand Band. Gary T To Band. Florida fun. Yalsa Band. Skrotbandet. Sky High. Rite on time. Eldkvarn. Rockamöllan. Supernova. Tomas Alsen Band. Crut. Lars Aldman. Nils Dacke. Gerts bluesband. Attila. Sydkraft. Bröderna Marks. Andra bullar. Marie Bergman. Åkerbloms Jormin. Ljungby jazz. Georg Hårds jazzgrupp. Kvintessens. Håkan Steiner. Tomas Lundberg och Georg Meyer. Omar. Crazy. Peps Rotband. Bluesblocket. Sumpen swingsters. Fiendens musik. Göteborgs Ceili Band. Hjärnvärk. Luftgrop. Rustans Lakejer. Gooforkestern. Wilmer X. Kraftbandet. Jan Hammarlund. Aston Reimers Rivaler. Jazzbolaget. The Blues Band. Guttaperka. Vision Band. Jonny Pilot. Ogräs. Kylans Rockorkester. Bayo Blues Band. Rot puls. Rallarsving. Art Zeud. Taxfree. Raspberrysawfly. Aptit. Network. Eva Dahlgren. Mikael Wiehe. Fred Åkerström. Road Dust. Skolbandet. Twice a man. Kalebass. Von Samla. Headmasters. Silencium. Bougue Brothers. Kropparna. Ryno Runesson. Six and half stompers. Shangri Laa. Roosters. The Baggs. Bernt Egerblad. Freda. Boggie Bert. Freds Laundry. Tom T Bruce. Tottas Bluesband. Strul. Ogräs. Bertil Goldberg. Kraftbandet. Problem. Lolita Pop. Dolce Vita. Glas. Sunset. Ragges Boggie Boys. Knoa. Xen Ofilia. Turid Lundqvist. Opposite Corner. Stålfågel. Commando M Pigg. The Legends. Nattvind. Blues väder. The Bugs. Monaco Blues Band. Nam Nam. De Zoto. Sloti Doti. Boggie Kings. Göstas Take away. Little Big Bluesband. Kvack Fu. Dr Feelgood. Roger Rönning. Lasse Englund. Flash. Mikael Ramel. Ashtray. Coctails. Ruzt. Hjärtslag.Cafe aulai. Hiawata. Olle i svängen combo. Orions Sword. Chicago Express. Tobbes Banana Blues Band. Bengt Sändh. Finn Zetterholm. Ferres Band. Wallins Blues. Motvind. Stone Bridge Man. Gregoris. Truck. Mammut. Rena Natta. Lösa förbindelser. Blygläppar. Blanche. Forever Blues. Harru Lust. Natta di besatta. Topless. Alice Alley. Clark Kent. Aura. Steelwings. Highway Bluesband. Grizzly. Atsåjd. Watoto. Unne bonna Change. Rock & K. Susan och Ann-Helen. Wajs Gajs. Swamp Line Band. Seskaton. Varmare än korv. Roade riders. Doctor yougami.



Musikstationens historia 30 år 1977-2007

Detta är min historia. Jag har använt mina egna minnesbilder, urklipp från tidningar och protokoll från styrelse-, stormöte och årsmöte. Den gör inte anspråk på att vara en fullständig historia över Musikstationens hela verksamhet. Materialet är alltför omfattande och det skulle kräva alltför mycket tid för att göra historien rättvisa.

Vi lärde oss som unga människor att organisera allt från möten och musikkvällar till musikfestivaler. Vi lärde oss mycket som vi har haft nytta av senare i livet.

En historia som vi alla som varit med att skapa har all anledning att känna stolthet över.

Att vi sedan hade roligt och fick uppleva massor av bra musik och träffa artister och goda vänner gjorde inte saken sämre.

Musikstationen 30 år

Våren 1977 satte jag upp en lista i skivaffären Plattlangaren, “intresserad av medlemskap?” var rubriken. Tanken var att bilda en oberoende musikförening som ville verka för att rock, jazz, folkmusik och blues skulle kunna erbjudas musikintresserade ungdomar i Gislaveds kommun. Det fanns ett stort behov av att ha en lokal där man kunde träffas, prata, lyssna på och utöva musik.

Femtio stycken anmälde sig sitt intresse och den 10 juni 1977 träffades vi på ett stormöte som hölls i Gisleparkens dåvarande ungdomsgård.

I augusti samma år tillsattes en tillfällig styrelse. Redan i september hade vi den första musikkvällen då Stone Bridgeman , bestående av välkända lokala musiker, spelade inför drygt ett hundratal på ungdomsgården i Gisleparken.

Under hösten samma år anordnade vi i Lundåkerskolans aula två konserter. En med Motvind som var väldigt populära, och en “Julskyltskonsert” med Stone Bridgeman. Vid bägge tillfällen fylldes aulan med flera hundratals besökare.

Under hösten medverkade vi i lokalradion vid två tillfällen, där vi fick utveckla vår syn på musikutbudet i Gislaved och även presentera vår egen förening. Vi visade även filmen “Woodstock” på Folkets hus och medverkade med ett lotteri i kommunhuset i samband med Julskyltningen.

Under tiden pågick en febril verksamhet att leta reda på en lämplig lokal. Det var det viktigaste för att vi skulle kunna utveckla vår musikförening. GSK:s gamla omklädningsrum under utescenen i Folkets park tyckte vi var den allra lämpligaste med sitt centrala läge. Risken att vi skulle störa någon som hade ont av rock och blues var dessutom obefintlig.

Det var Gisleparkens dåvarande föreståndare Gert Sjöberg som ordnade så att vi fick hyra lokalen. Vi satte genast igång och rev väggar och renoverade lokalen. Lokalen var på 115 kvadratmeter, mysigt utformad med en stor scen. Mycket frivilligt arbete krävdes och en del av oss tog ut semester så att vi skulle kunna bli klara så snabbt som möjligt.

Den 23 december 1977 öppnade vi och fem minuter innan vi slog upp portarna skruvades den sista belysningen upp.

På scen denna öppningskväll stod Mönsterås Blues Band, ett band som sedan dess ständigt återkommit till oss, alltid lika uppskattade.

Under våren 1978 tog verksamheten fart, då vi hade öppet varannan lördag i lokalen. Varje lördag fick vi bära möbler från Gisleparkens ungdomsgård då de var hyggliga att låna oss stolar och bord. Vi var inte lika många som bar tillbaka möblerna dagen efter, konstigt nog. En styrelsemedlem hade för vana att skicka farsan som bärare, då han regelbundet hade ont i huvudet på söndagarna. Kunde det vara det höga ljudet?

Vi körde sju konserter denna vår och genomsnittet var 83 besökare per kväll. Under hösten hade vi öppet vid nio tillfällen och hade i genomsnitt 115 besökare.

Vi köpte möbler från ett konkurslager i Borås och på så sätt slapp fadern till den som hade ont i huvudet varje söndag lindrigare undan. Vi bugar oss djupt för de ideella krafterna som stöttade oss.

Vi skaffade oss en bardisk, som vi fick lyfta ner från andra våning via ett fönster. Vi lagade innertaket och köpte 100 T-shirts i svart och vitt med Musikstationens namn på. Vår första riktiga affisch trycktes upp och vår klassiska skylt monterades upp. Vi började med regelbundna medlemsutskick. Vi ordnade en konsert i Lundåkerskolans aula med det amerikanska Mississippi Delta Blues. Övriga band detta år var Truck, Grizzly, Rallarsving och Supernova.

På årsmötet våren 1979 beslöt vi att vi skulle anordna en musikfestival. Nio personer utsågs att leda de olika arbetsgrupperna. En arbetsplan för festivalen utarbetades och var klar i april månad.

Västbo musikfestival hölls i Bokskogen i Burseryd och blev en stor framgång ned många besökare. Det årets bästa reklamgubbe för festivalen var det centerpartistiska kommunalrådet Thage Mårtensson.

När vi sökte ett förlustbidrag på 5 000 kronor så tillstyrkte kulturnämnden detta .

När ärendet vandrade högre upp i de kommunala beslutsorganen så sa kommunstyrelsen nej! Thage Mårtensson fällde utslagsrösten för ett avslag på ansökan med följande motivering: “ Kommunen kan inte hålla på att dela ut extra anslag hit och dit, kommunen är ingen slasktratt , popmusik är ingen kultur, man kan inte ge efter för en folkstorm, med en sådan gatupolitik styr man ingen kommun, och jag har blivit uppringd av flera som tycker att det är rakryggat att stå emot.”

Veckan efter att festivalens succé var ett faktum föreslog Thage Mårtensson i kommunstyrelsen att Musikstationen skulle få sitt bidrag. Hans motivering var “ man är väl inte sämre karl än att man kan ändra sig och nu har jag haft tillfälle att läsa igenom programmet.”

Festivalen var som helhet mycket lyckad beroende på de frivilliga insatserna och den stora entusiasmen för att genomföra denna första festival. Festivalprogrammet var allsidigt och vände sig till en bred allmänhet med allt från trubadur, folkmusik, jazz till rockmusik. Peps Person avslutade festivalen.

Festivalen uppmärksammades stort i massmedia och radio Jönköping var där och spelade in. Festivalen hade 1 000 besökare.

På våren 1979 satsade vi mer målinriktat på onsdag och söndagskvällar, detta för att täcka upp behovet av jazz, visor etc. Satsningen blev tämligen lyckad och vi hade en hel del besökare under dessa kvällar. De mest uppskattade artisterna var Ljongeld, Ljungby jazz, Kjäll Bängtsson Band och inte att förglömma Marie Bergman som gjorde en mycket uppskattad spelning inför fullt hus med 150 personer.

Lördagarna var alltid välbesökta och betydde mycket för vår ekonomi. Klassen på orkestrarna höjdes. Lördagarna hade alltid en god stämning med mycket ös. Den mest lyckade kvällen var den äkta bluesaftonen med Mississippi Delta Blues Band. Ett oförglömligt minne.

A och O för föreningens framgång var att vi hade en egen lokal. Vi fortsatte med förbättringar av lokalen. Vi sydde nya gardiner, köpte nya lampor och renoverade köket.

Under året svävade vi i ovisshet över vad kommunen skulle göra med lokalen. Rustas upp eller rivas var frågan. Brandkåren övade i byggnaden och vandaler kunde härja fritt i lokalen. Vi kände det som att kommunen och parkstyrelsen inte brydde sig om utomhusscenen och vår förening. Gisleparkens ordförande Kjell Magnusson (c) utryckte det så här “ framtiden för Musikstationen är dunkel”.

Ovissheten var total och vi skrev därför ett öppet brev till kommunstyrelsen där vi begärde att få deltaga i en diskussion och få information angående vår lokal. Vi fick inget svar. Detta tyckte vi var svagt. Vi påminde i ytterligare ett brev om att“ Vi 700 medlemmar hoppas att kommunens styrande tänker sig för och inser vikten av en förening av vår typ i Gislaved som vill gälla för att vara ett musikköping”.

Det var många föreningar och enskilda som stödde oss och visade sin uppskattning för vårt arbete. Musikförstärkarna och Gislaved storband stödde oss med pengar till festivalen och dåvarande Domus hjälpte oss med ett lotteri. Detta gladde oss mycket.

I början av 1980 stod lokalens vara eller inte vara fortfarande högst på dagordningen, vi fick återigen inga besked från kommunen. Årsmötet diskuterade frågan och tyckte att utan lokal så är det svårt att fungera som förening. Vi hade inte bara musikkvällar utan även lokala musikgrupper som övade i lokalen. Vi antog en resolution som sändes till kommunstyrelsen där vi krävde “ vi vill behålla vår nuvarande föreningslokal”.

Vårens verksamhet flöt under tiden på i full omfattning. Vårsäsongen inleddes med Aston Reymers Rivaler och avslutades med Tottas Näslunds band “Varmare än korv“. Vi visade även filmen The Last Waltz med The Band på Folkets hus. Ekonomin var inte alltid lätt att få ihop, därför höjdes medlemsavgiften från 25 kr till 40 kr och entrén från 20 kr till 25 kr. Wilmer X kostade 2 500 kr för en helkväll inklusive reseersättning.

För andra året i rad anordnade vi Västbo Musikfestival. Detta år hade vi inga problem med förlustbidrag från kommunen. Festivalen var en folkfest där vi kunde presentera musikaliska alternativ till den gängse dans- och orkestermusiken. Detta året bestod programmet av Burseryd musikkår, Gislaved storband, dragkamp, folkdans, folkmusik, jazz och country. Det stora dragplåstret var även detta år Peps Person med sitt “Rot Band” och sin rotrock. Succé för andra året i rad. Massor av människor i alla åldrar från förmiddagen till sent på natten. Det kom 816 besökare till festivalen.

Under 1980 anordnade Musikstationen 36 arrangemang. 20 av dessa var på lördagskvällarna. Vi var 750 medlemmar.

I oktober blev vi kallade till en träff med kommunstyrelsens presidium i Gisleparken. Jag minns det väl därför att efter omständigheterna så var kommunalrådet Thage Mårtensson på gott humör. Vi hade ett informellt och konstruktivt samtal som ledde till att vi mer konkret började diskutera hur Musikstationen genom frivilliga arbetsinsatser skulle bidra till att renovera utomhusscenen.

Efter allt ståhej om vår lokal så gav kommunen ett preliminärt besked att inte riva utomhusscenen utan att istället bygga om den. Detta såg vi som en framgång för den lokala opinion som stött oss för att få behålla utomhusscenen. Vi var glada och lättade.

Detta innebar dock att vi fick förbereda oss på att flytta ifrån vår älskade källarlokal och en våning upp. En epok i föreningens historia var därmed avslutad. För egen del anser jag att det var den mest dynamiska perioden i föreningens historia.

Under 1981 hade vi 26 stycken medlemsarrangemang. Ett 50-tal band spelade och vi hade 4 000 besökare. Vi arrangerade amatöraftnar som hade blivit ett begrepp. Amatöraftnarna var mycket välbesökta och uppskattade. Ett tiotal amatörer stod för underhållningen. Vi kunde inte släppa in alla som ville komma, då lokalen plötsligt blev för liten.

Vår tredje Västbo Musikfestival lockade 1 688 betalande besökare. Vilket var rekord. Dragplåster detta år var The Bluesband från England. Kommunen behövde inte oroa sig då någon förlustgaranti inte behövdes.

Många lokala band använde Musikstationen för att repa i, helt gratis. Inte helt obekanta musiker som Uno Svenningsson och Lars Danielsson var och tränade i källaren.

Det tidigare stigande medlemstalet sjönk något och vid årets slut var vi 520 medlemmar.

Kommunfullmäktige beslutade den 10 december 1981 slutligen att renovera utomhusscenen.

1982 blev ett tufft år. Styrelsen hade helt ändrat utseende och ingen av de som startade verksamheten var kvar i styrelsen.

Jag minns hur vi diskuterade med Gisleparken om hur vi skulle utforma den ombyggda Musikstationen och vilka arbetsinsatser som vi skulle göra. Vi bildade arbetslag som hade till uppgift att sätta upp innerväggar, isolera, göra el-arbeten, måla etc. Vi lade frivilligt ner tusentals timmar för att iordningställa lokalen.

Gisleparken höjde hyran för oss. Styrelsen beslöt att överge flaskölen till förmån för pumpöl. Kulturen var på dekis.

Västbo Musikfestival 1982 gick trots den fina organisationen och ett inarbetat koncept kraftigt tillbaka. Eva Dahlgren var dragplåstret. Endast 800 besökare kom detta år, vilket var en halvering jämfört med föregående år. Det blev ett underskott på 15 000 kr och det blev också den sista festivalen i Burseryd. Det var överraskande och jag vet inte vad som var orsaken till denna kantring. Jag vet att Bokskogen höjde hyran och att vi fick ersätta stulna musikinstrument. Kanske var programmet inte var tillräckligt bra då vi skämt bort publiken med toppartister. Kanske de aktiva hade tappat lite i gnista för arrangemanget. Det var jobbigt och krävande att arrangera en festival.

Samtidigt med de ökade svårigheterna så fortskred arbetet med den nya lokalen. Ett 25-tal eldsjälar arbetade hårt under perioden januari - september med byggnationen. Invigningen av den nya lokalen skedde den 2 oktober. Twice a man och Crossroadsblues spelade den kvällen.

Vi hade 23 stycken arrangemang och vi var 602 medlemmar 1982. I verksamhetsberättelsen detta år kan man läsa hur föreningen kunde klara sig trots alla motgångar: “ Föreningens goda rykte tillsammans med medlemmarnas ideella och alltid helhjärtade arbetsinsats utgör ett oslagbart team som närmast kan jämföras med Björn Borgs 5 Wimbledon segrar” skrev man detta år då Musikstationen fyllde 5 år och vi firade med fyrverkeri.

Under 1983 hade vi 36 rock och blueskvällar. Vi orkade inte med festivalen i Burseryd utan hade istället en liten festival på utomhusscenen. Den var öppen och gratis för alla. Det var ett uppskattat inslag med lokala band. Vi hade detta år 5 000 besökare och medlemsantalet nådde rekord med 1 039 medlemmar. Vi byggde detta år en fast discoplats, då diskoteksverksamheten fick ett allt större utrymme.

Vi hade en omsättning på 275 000 kr. Föreningen Musikalen uppförde sin nyårsrevy på Musikstationen. Vi hade det jobbigt att få ihop ekonomin då allt blivit dyrare. Lokalhyror, investering i ljud, ljus och band. Dessutom tog det väldigt lång tid för Gisleparken att värdera vårt frivilliga arbete vilket skulle avräknas från vår hyresskuld.

1984 hade vi 27 stycken arrangemang. Vi var 690 medlemmar. Vi hade även detta år en mindre musikfestival på utomhusscenen. Vi hade problem med att få ihop en fulltalig styrelse. Föreningen var föremål för en granskning från skattemyndigheten. Vi klarade oss bra med endast smärre påpekanden. Hyresavtalet med Gisleparken blev äntligen klart.

1985 var vi 356 medlemmar och hade 13 arrangemang. De gamla kända banden besökte oss. Bo Wilson, Rolf Wikström, Sky High och Mönsterås Blues Band för att nämna några. Vi blev medlemmar i Kontaktnätet. Vi slapp genom detta att betala STIM avgifter, då det ingick i kostnaden för medlemskap i Kontaktnätet.

Skulderna växte, obetalda hyror och gamla räkningar. Tillgångarna var lika med noll. Efter sommaren ryckte vi upp oss med en stödfest och ekonomin kom i ordning igen.

1986 blev vi formligen utslängda ur lokalen av Gisleparken styrelse. Den formella anledningen var att vi slarvade med en andrahandsuthyrning av lokalen. Den egentliga orsaken var att Gisleparken själva ville ha lokalen för att starta ett diskotek. En del av Musikstationens dåvarande styrelsemedlemmar tyckte att detta bara innebar positiva saker för föreningen!? Vi hade 13 arrangemang detta år och genomsnittet besökare var 65 - 70 stycken per gång.

I januari 1987 sålde Musikstationen alla fasta inventarier, stolar, bord, ljudanläggning och ljus till Gisleparken. Intresset och engagemanget avtog och föreningen slumrade in.

Epilog

Några år senare tyckte vi att det var dags att väcka liv i föreningen igen. Nu i betydligt blygsammare skala.

1992 när vi firade 15 år var huset fullt och vi hade över 400 medlemmar. Då firade vi med Mönsterås Blues Band. 1997 firade vi 20 år på samma sätt.

Nu är det 2007 och det är 30-årsjubileum!

Rustan Johansson